 |
|
Dagens lätta och snabba kajaker och kanoter av plast och fiberglas har en lång och
spännande utvecklingshistoria bakom sig. |
|
|
|
Ordet "kanot" lär i sin ursprungsbetydelse betyda "urholkad". För
tusentals års sen tog sig naturfolk fram på urholkade trädstammar som senare vidareutvecklades
till olika typer av flottar och roddbåtar.
Den nordamerikanska västkustens indianer byggde stora träkanoter av urholkade trädstammar
som kunde vara 10 m och ibland ännu längre. Dessa indianer tog sig på fisketurer
långt ut till havs i dessa väldiga träkanoter.
Längre österut och norröver i Nordamerika utvecklade indianfolken de smäckra farkoster
av träribbor och björknäver som senare kom att bli kända som "kanadensare".
|
 |
|
Kanot av björknäver, Ojibwayindianerna i nuvarande Ontario, Kanada |
|
Näver var ett perfekt byggmaterial då det var lätt, formbart och vattenbeständigt.
Det fina med näver var också att man hade reparationsmaterial nära tillhands där
man tog sig fram i vildmarken. Man tillverkade många typer av kanoter, allt från
lätta, snabbpaddlade enmanskanoter till stora transportkanoter som kunde rymma många
personer med medhavd proviant och packning. |
 |
|
Kanot av björknäver, Algonkinindianerna i nuvarande Quebec, Kanada |
|
|
 |
|
"Canoes in a Fog", målning av Frances Ann Hopkins 1869 |
|
|
|
Den första gången indianska kanoter kom att omnämnas var av den franske upptäcktsresaren
Jacques Cartier som 1535 berättade om ett möte med indianer på S:t Lawrencefloden
i närheten av nuvarande Montreal. Indianerna färdades den gången i två stora näverkanoter
som sammanlagt hade 17 man ombord.
På 1700-talet tog sig pälsjägare på sina jaktturer långt upp i Kanadas vildmarker
med hjälp av kanoter och dessa pälsjägare och äventyrare lärde sig sedan efterhand
av indianerna att tillverka egna kanoter av näver.
|
|
|
 |
|
|
|
Kajaker har sitt ursprung i de arktiska områderna i norra Alaska,
Grönland och norra Sibirien där eskimåerna och andra naturfolk konstruerade kajaker
för att de skulle kunna de skulle kunna fiska och jaga med harpun. Ordet "kajak"
( eng. "kayak" ) betyder ursprungligen "jägarbåt". Kajaker är byggda ungefär som
kanoter men med den skillnaden att de var övertäckta, detta för att paddlaren skulle
klara av den bistra kylan i dessa områden.
Kajaker har varit i bruk i flera tusen år. Vid sidan om kajaken använde man sig
av s.k. "umiaker", en slags öppna skinnbåtar, för att ta sig fram över vattendrag
med mycket last och många människor.
|
|
|
|
För eskimåerna var en kajak ett måste för att kunna överleva ! Kajaken specialgjordes
för att man skulle kunna fiska och jaga i det kalla och bistra arktiska området
under alla väderförhållanden. Den byggdes med låga fribord för att man lättare skulle
kunna manövreras i hård vind. |
 |
|
Kajakerna byggdes av en trästomme överdragen av sälskinn som sedan syddes samman
med sentråd. Stommen var gjord av furulister av en- och pilträd. Över denna smäckra
trästomme drog man sen över sammanfogade sälskinn som sedan smörjdes in med tran
och späck. |
|
|
|
Den s.k. "eskimåsvängen" ( eng. "rolling" ) som vi idag ser mera som ett specialtrick
av vältränade sportpaddlare, var för den tidens eskimåer en nödvändighet att behärska
för att överleva. Jägaren kanske hade skadats eller fastnat med handen i harpunlina
och kajaken därmed kantrat. Då gällde det att snabbt och lätt kunna svänga upp igen
på rätt köl. |
|
|
|
Det dröjde framåt 1600-1700-talet innan man i Europa hörde talas om kanoter och
kajaker.
En dansk missionär hade 1724 hade med sig två tvättäkta eskimåer, Poek och Qiperoq,
till Köpenhamn, där de förevisade sina medhavda kajaker och väckte stor uppståndelse,
när de paddlade omkring på Köpenhamns kanaler !
|
|

Det var skotten J. McGregor som på mitten av 1800-talet gjorde kajaken känd i Sverige.
Han såg kajaker vid en arktisk resa omkring 1850. Hemma
igen ritade han en kajak, som som var ett försök att kombinera det bästa från kajaker och indianska näverkanoter. I denna paddlade och
seglade han genom större delen av Europa - bland annat på Östersjön 1866 - och skrev
populära reseskildringar som startade en våg av kanotbyggen, inte minst i skandinavien.
|
|
Mot slutet av 1800-talet beskrev Fridtjov Nansen konstruktionen och användningen
av grönländska kajaker i böckerna "Eskimåliv" och "På
skidor över Grönland".
|
|
|
|
Kanadensaren kom till Sverige på 1930-talet. Det var Harry Macfie som lärde sig
att bygga och använda indiankanoter som pälsjägare i Kanada kring sekelskiftet.
När han kom tillbaka till Sverige började han bygga dukklädda kanadensare. Harry
Macfie skrev också en rad tidstypiska äventyrsromaner med pälsjägarmotiv som t.ex.
"Norrskenets män", "Guldgrävare och pälsjägare" m fl.
På 1940-talet började man tillverka kanoter industriellt av lättmetall och fanér.
Men man hade svårt att efterlikna den ursprungliga smäckra kontruktionen. Dessa
industriellt tillverkade kanoter blev tunga, klumpiga och inte så värst lättpaddlade.
|
|
|
|
Det var först när man senare, på 1960-talet, hade möjlighet konstruera kanoter och
kajaker i plast och glasfibermaterial som industriellt konstruerade kanoter och
kajaker kom att bli bättre utformade och därmed mer populära. |
|
|
|
|
|
|